Skrivet av Kristina Mattsson 19/11-26
Fem svältande whippets, en efterlyst rörmokare och en axel på evig väntelista!
I morse vaknade jag av att Liza låg på rygg med ena tassen rakt upp i luften!
MEN SÅ HÄRLIGT! Hundträningen fungerar!! 
Som den pedagog jag är blev jag alldeles varm i hjärtat. Äntligen hade vi nått fram till demokratisk handuppräckning!
– Ja, lilla Liza, vad har du på hjärtat? 
Då åkte ANDRA tassen upp, mycket bestämt! Hon stirrade på mig, sedan på klockan.
– MATTE!! FRUKOSTEN ÄR ÖVER EN TIMME FÖRSENAD!!
Hoppsan! Väckarklockan hade ringt i över en timme medan jag ägnat mig åt den viktiga verksamheten SÖMN!
Fem whippets överväger nu en gemensam anmälan om vanvård. Liza har utsetts till facklig representant!
Men gårdagen var faktiskt alldeles underbar! 
Jag besökte mitt älskade jobb och fick träffa mina fantastiska kollegor. Och så min chef I! 
Vilken människa! Hon har med en fantastisk blandning av värme, klokskap, envishet och omtanke peppat mig att inte ge upp kampen om min axel. Hon lyssnar, bryr sig på riktigt och får mig att känna att jag fortfarande hör hemma, trots att jag för tillfället mest består av en trilskande axel och en ansenlig mängd tålamod på upphällningen.
Jag åkte därifrån med värme i hjärtat och nytt hopp.
Och tro det eller ej – rehabkoordinatorn RINGDE!!
Efter veckor av korrespondens och obesvarade samtal började jag nästan misstänka att hon ingick i ett hemligt forskningsprojekt om hur länge en patient kan hållas vid liv enbart genom väntan.
Specialistbedömning? Nej, eftersom jag redan tillhör deras verksamhet.
Men min ortoped kan jag få träffa igen!
– Underbart! När då?
– Tyvärr inga tider kvar i år.
– Nästa år?
– Vi har inte fått de listorna än.
Jaha! Då får jag väl be axeln boka in sin läkning till ett ännu ej fastställt verksamhetsår!
Men inspirerad av min chef I:s envisa omtanke vågade jag fråga om en återbudslista.
JA!! Jag fick stå med!
ÄNTLIGEN EN LISTA JAG ÄR VÄLKOMMEN PÅ! 
Och så kom GRÄVFIRMAN! Efter väntan sedan augusti! Felet med LTA-tanken är åtgärdat!
Jag ringde lycklig till rörmokaren.
Inget svar.
Misstänker nu att rörmokaren och ortopedens tidbokning befinner sig på samma hemliga plats. 
Gudrun har samtidigt upptäckt att jag fortfarande kör omkring med sommardäck och har naturligtvis upprättat en åtgärdsplan, inklusive alternativa lösningar på mitt bristande omdöme.
Dessutom tog hon hand om ALLA hundarna igår!
Tack Gudrun! Utan dig hade flickorna förmodligen redan kontaktat länstyrelsen!
Själv lämnade jag hemmet i fullständigt kaos. En mus hade installerat sig bland hundmaten. Jag hann gillra en fälla, men lyckades samtidigt välta ut mitt alldeles nyöppnade 1000-bitarspussel!
Där stod jag alltså med en mus som åt gratis, tusen pusselbitar på rymmen och en axel som inte ville delta i räddningsarbetet.
Så här står det till på dag 5:
Musen har fri kost och logi.
Rörmokaren är försvunnen.
Ortopeden lever i nästa års oskrivna kalender.
Gudrun leder krisberedskapen.
Min peppande chef I håller hoppet vid liv. 
Och Liza har lärt sig begära ordet!
Jag har bestämt mig för att ta tag i mitt liv innan jag fyller 67.
Hittills verkar livet ha bestämt sig för att göra kraftigt motstånd.
Men jag ger mig inte!
Fast först måste jag servera frukost. Fackförbundet Whippet har redan varslat om strejk – och Liza har båda tassarna i luften! 





