Skrivet av Kristina Mattsson 17/11-26
Jag försöker ta tag i mitt liv. Nu har även mina medier börjat uppfostra mig!
Jag fortsätter min storsatsning på att ta tag i mitt liv innan jag fyller 67. Men det visar sig att jag inte är ensam om att ha synpunkter på hur detta ska gå till.
Nu har både TV:n och Storytel engagerat sig i min personliga utveckling! 
Jag har nämligen en alldeles utmärkt förmåga att göra flera saker samtidigt. Jag plockar, pysslar, fixar och donar medan jag tittar på en film.
Eller rättare sagt – jag tittar på filmen när jag råkar befinna mig i samma rum som TV:n.
Men detta accepteras tydligen inte längre!
Plötsligt dyker en uppfordrande fråga upp på skärmen:
”Tittar du fortfarande?”
Och sedan kommer hotet:
”Om du inte gör något avbryts uppspelningen om 8 minuter.”
VA?! 
Jag GÖR ju saker hela tiden! Ska jag dessutom behöva redovisa min närvaro för TV:n?
Jag har försökt lösa problemet genom att delegera filmbevakningen till mina fem whippetflickor.
När jag lämnar rummet får de helt enkelt ansvara för tittandet.
Fem par ögon borde väl vara tillräckligt?
Men nej! Trots upprepade whippetinsatser genomskådar TV:n vår organisation och stänger av filmen.
Då tänkte jag att ljudböcker måste vara lösningen!
Startade en deckare på Storytel, höjde volymen och förklarade för flickorna att nu gäller det att LYSSNA AKTIVT medan matte sköter hushållet.
Men även Storytel meddelade att uppspelningen avbrutits på grund av bristande aktivitet!
BRISTANDE AKTIVITET?!
Jag har fem whippets, ett hushåll, en axel under rehabilitering och ett helt nytt liv att organisera!
Hur mycket aktivitet kan man rimligen kräva av en människa?! 
Och varför ska mina hundar behöva ha både filmjour och litteraturansvar?
Till slut gav vi upp tekniken och gav oss ut på stadspromenad i Södertälje.
Där träffade vi Elin, Lux och Pippsy, till flickornas stora förtjusning! 

Sex hundar och två människor i full aktivitet. Ingen frågade om vi fortfarande promenerade. Ingen hotade att stänga av oss efter åtta minuter.
En befriande upplevelse!
Väl hemma tänkte jag att nu skulle jag minsann vila lite, omgiven av hundarna och Gudruns omsorgsfullt utvalda prydnadskuddar.
Jag provade TV:n i sovrummet.
Och se där! Den ställde inga som helst krav på aktivitet!
Den hade nämligen hittat en alldeles egen lösning.
Ljudet fungerade. Tablån fungerade. Men själva filmbilden hade krympt ihop och frusit fast längst upp i högra hörnet.
TV:n hade helt enkelt bestämt sig för att själv ta en paus från tittandet.
Så nu har jag två TV-apparater.
Den ena vägrar visa film om jag inte är tillräckligt aktiv.
Den andra vägrar visa film även om jag är det.
Och Storytel har sagt upp samarbetet på grund av bristande engagemang.
Jag börjar förstå varför Gudrun har utsett sig själv till min personliga rådgivare. Men inte ens hon har väl tänkt sig att behöva förhandla med mina elektroniska apparater?
Dagens slutsats:
Jag började ta tag i mitt liv för att få bättre ordning och lite mer lugn och ro.
Nu övervakas jag av TV:n, aktivitetsbedöms av Storytel och har fem whippets anställda som medieassistenter.
Och mitt i alltihop ligger Gudruns vackra prydnadskuddar och väntar på att någon ska sätta sig ner och njuta av dem.
Men det vågar vi knappt.
Då kanske hela huset stängs av på grund av bristande aktivitet! 
Fortsättning följer – förutsatt att jag visar tillräcklig aktivitet för att få skriva nästa inlägg!


