20/10-26 av Kristina Mattsson
Vid tiotiden gav vi oss ut för att vädra andningsorganen efter nattens ärtsoppskatastrof. Hundarna älskar långpromenader och jag behövde luft som ingen annan redan hade använt.
Saffi, 10 år och flockens självutnämnda ciceron, valde sjukilometersslingan. Hon har lång erfarenhet och tar inga synpunkter från personalen.
Efter en bit: avspärrat.
Samtliga stannade och tittade bestört på mig.
”Du som har tummar. Ordna detta.”
Trolla tröttnade snabbt på den kommunala handläggningstiden och gick resolut fram för att BΙTA av avspärrningen. Hon fick ett nej. Tydligen får man varken äta ärtsoppa ur skafferiet eller sköta skogens infrastruktur. Oklart vad en ung hund egentligen FÅR bidra med i det här hushållet.
Efter viss överläggning samlade vi mod och kröp under. Hundarna med elegans. Jag med en fungerande arm och ungefär samma smidighet som en trädgårdsstol som inte riktigt går att fälla ihop.
En stund senare mötte vi Friluftsfrämjandet i samlad trupp, som också hade passerat avspärrningen.
Vilken lättnad! Här hade jag gått och känt mig som en dålig förebild – och så visade det sig att vi var på organiserad nivå.
Trolla såg mycket nöjd ut. Hennes lösning hade dessutom lämnat fri passage åt alla efterföljande. Men sådant nytänkande uppskattades tydligen inte av hennes något fega matte.
19/10-26 av Kristina Mattsson
Uppföljning efter gårdagens ärtsoppsräd: Hundarna mår utmärkt. Matte har överlevt kemisk krigföring.
För varje gasmoln tryckte sig de små juvelerna ännu närmare, kärleksfulla och fullständigt obesvärade. Själv låg jag fastkilad i mitten av en 1,80-säng och såg livet passera revy.
Lyckades till slut ta mig upp för att vädra. Fönsterhandtaget kräver dubbelgrepp. Jag har EN fungerande hand. Vänstern försökte, men saknar tydligen både VVS-utbildning och behörighet för nödutrymning.
Bara att kapitulera och återvända till gaskammaren, där fem lyckliga whippetar glatt lyfte på täcket åt sin älskade matte.
Hädanefter är vegetarisk ärtsoppa BANNLYST i detta hem. Här finns redan tillräckligt med naturgas.
Det är ändå fint att vara flockens trygghet. Lite mindre fint att vara dess luftfilter.
18/10-26 av Kristina Mattsson
Jag gick här hemma och pysslade och tänkte att jag ändå har väldigt behagliga hundar. Så lugna. Så harmoniska. Inte ett ljud, inget tjat, alla sov som små oskyldiga juveler.
En mindre erfaren matte hade kanske blivit misstänksam. Jag blev stolt.
Tills jag upptäckte att de gemensamt hade tagit hand om 500 gram vegetarisk ärtsoppa.
Plötsligt fick friden en helt annan innebörd. Det var alltså inte resultatet av god uppfostran. Det var paltkoma efter en organiserad skafferiräd.
Nu ligger de utspridda i möblerna med slutna ögon och långa, avslappnade ben. Ingen har sett något. Ingen vet något. Ingen har ens hört talas om ärtsoppa.
Själv sitter jag och funderar på vad som händer om några timmar. Fem whippet med gemensam ärtsoppebudget. Det behövs ingen meteorolog för att ana att ett lågtryck håller på att byggas upp över Tveta.
Jag har en fungerande arm att vädra med och misstänker att det kan bli otillräckligt.
Det värsta är att de alltid vill ligga under samma filt som jag. Där väntas alltså kvällens första utsläpp ske, i en miljö där matte redan är ordentligt nedbäddad och har begränsad möjlighet att fly.
Små oskyldiga juveler, ja.
Man förstår plötsligt varför ädelstenar vanligtvis förvaras i ventilerade berg.
