27/10-26 Skrivet av Kristina Mattsson
När jag kom i tid till tandläkaren.
Idag hände något så osannolikt att jag fortfarande försöker bearbeta det.
Jag kom FEMTON MINUTER FÖR TIDIGT till tandläkaren.
Inte till parkeringen. Inte till fel mottagning. Till min egen tandläkare, på rätt dag.
Där satt jag i väntrummet och rullade tummarna tillsammans med andra människor som tydligen lever så här regelbundet. Jag studerade dem diskret. Ingen flåsade. Ingen letade efter mobilen samtidigt som de försökte få av sig jackan. Ingen inledde med: ”Ursäkta, men det blev lite…”
Så främmande. Så stillsamt. Nästan obehagligt.
Plötsligt förstod jag Gudrun, som i åratal försökt förklara fördelarna med att vara ute i god tid.
Det här får hon naturligtvis aldrig läsa. Då ska hon ha rätt om detta också.
Dagens agenda var annars fullt rimlig, om man är fyra personer med varsin fungerande hjärna: få fibern installerad efter gårdagens misslyckande, gå till tandläkaren, lämna in symaskinen och kontrollera receptet på blodtrycksmedicinen.
Fiberinstallatören anlände naturligtvis precis när jag behövde åka.
Han skulle komma tillbaka ”efter tandläkaren”.
Jag tolkade detta som efter mitt besök idag och skyndade hem.
Ett nybörjarmisstag.
”Efter tandläkaren” är uppenbarligen ingen tidpunkt. Det är en epok. Vi befinner oss nu efter tandläkaren och kommer, rent tekniskt, att fortsätta göra det ända fram till nästa tandläkarbesök.
Kanske är det då han kommer. Lagom till att jag behöver åka igen.
Under tiden tog Elin med Lux och flickorna på stadspromenad. Stor förtjusning! Nya dofter, nya intryck och för Liza: en exklusiv möjlighet att förstöra stämningen.
Hon hittade fågelbajs.
Och nöjde sig förstås inte med att läsa innehållsförteckningen. Hon skulle ha hela produkten på kroppen.
Liza kom tillbaka iförd Eau de Fiskmås, med tydliga inslag av trottoar och dåliga beslut.
Själv var hon mycket nöjd. Vi andra övervägde att låta henne åka som rekommenderat brev.
Väl hemma återstod medicinfrågan.
Hade jag förnyat receptet? Hade jag beställt medicinen? Hade jag bara tänkt att jag skulle göra det och sedan belönat mig själv för väl utfört arbete?
Fullständig minneslucka.
Min hjärna hade tydligen gått ut med hundarna utan att meddela resten av verksamheten.
Då plingade det i telefonen:
”Din leverans är packad.”
Underbart! Jag hade alltså gjort någonting. Handlingskraftig kvinna. Ordning och reda.
Nu återstod bara den lilla detaljen att ta reda på vad.
Jag gick in för att kontrollera beställningen, men där låg innehållet dolt i en receptpåse. Av sekretesskäl.
Jaha.
Här satt jag alltså och försökte få veta vad JAG hade beställt till MIG, men uppgifterna behövde tydligen skyddas från just MIG.
Jag uppskattar diskretionen. Ingen ska behöva få reda på vad jag har för mediciner.
Allra minst jag själv.
Så nu väntar jag på ett hemligt paket från apoteket och en fiberinstallatör som befinner sig någonstans i tidsrymden efter tandläkaren. Liza luktar fågeltoalett och symaskinen vill jag helst inte få några följdfrågor om.
Men jag kom i tid.
Femton minuter för tidigt.
